Nobelpriskampen
Fängslad

GULAG - Stalins slavläger

 

Karta över Gulag

GULAG: Slavlägren förlades där det fanns stora naturrikedomar att exploatera, som guld eller platina - ofta i kalla och ödsliga områden som Sibirien, där ingen ville bo. (Kartan visar det forna Sovjetunionen.)

Stalins slavläger

Gulag är en förkortning av ryskans "Glavnoe Upravlenie Lagerej ".

Gulag är ursprungligen en förkortning av ryskans Glavnoe Upravlenie Lagerej som var namnet för ledningscentralen för bland annat alla fängelser, arbetsläger och mentalsjukhus i Stalins Sovjet. (Stalin var diktator i Sovjetunionen 1924-1953). Efterhand började förkortningen Gulag att användas som en symbol för lägersystemet självt. De flesta av arbetslägren låg i det kalla och avlägsna tundraområdet i norr och öster, i Sibirien bland annat, där ingen frivilligt ville bo. Hur många hamnade här? Siffror på över 28 miljoner människor har nämnts.

Vilka hamnade i Gulag?

Tremannadomstolar, så kallade trojkor, dömde människor på löpande band. Från början var det mest människor som var, eller misstänktes vara, emot kommunistregimen som dömdes och fängslades. Bönder, "kulaker", råkade också väldigt illa ut när Stalin startade tvångskollektiviseringen av alla jordbruk 1928. Stalin ville ta bort kulakerna som klass och tvångsförflyttade hundratusentals bondefamiljer till avlägsna, otillgängliga delar av Sovjetunionen. Bara under ett par år, 1930-1931, tvångsförflyttades ca 400 000 kulakfamiljer, nästan två miljoner människor. Många dog av kyla och sjukdomar under tågtransporten som kunde ta flera veckor.

I och med andra världskriget (1939-1945) tillkom nya typer av fångar: krigsfångar och antikommunistiska grupper från Estland, Lettland och Litauen och andra länder som Sovjetunionen invaderat.

Terror satt i system

Arbetslägren skulle rena samhället från det som var "smutsigt och sjukt".

Arbetslägren skulle rena samhället från det som var "smutsigt och sjukt". Folket skulle fostras i en ny kommunistisk anda. De som inte gick att omvända skulle undanröjas. I praktiken fick staten gratis arbetskraft. Det var lägerfångarna - slavar - som byggde vägar, järnvägar, fabriker och kanaler. Det var lägerfångar som högg skog, pumpade upp olja och helt stod för gruvdriften i vissa områden. I Sibirien utvann lägerfångar guld och platina, som var viktigt för att Sovjetunionen skulle få pengar till att köpa in ny teknologi från väst.

Det fanns en bestämd arbetsnorm - alla fångar måste utföra en viss mängd arbete för att få ut hela sin matranson. De som inte klarade av att arbeta så mycket fick mindre mat, vilket gjorde att de orkade arbeta ännu mindre. En ond cirkel som ofta ledde till döden.

Målet med terrorn

I Nazitysklands koncentrationsläger var det i första hand hela grupper av folk, "raser", som skulle förintas, bland annat judar och romer. Dödandet var själva målet med lägret och arbetet som utfördes inne i lägren var en bisak. I Sovjetunionens straffläger var det tvärtom arbetskraften som var huvudsaken och dödandet en bisak. De individer som de sovjetiska makthavarna ville bli av med  (vem som helst som var obekväm oavsett ras)  dödades oftast utanför Gulag, skjutna i någon källare eller på någon avsides arkebuseringsplats.

 

Källor och länktips:

Läs författaren Peter Englunds intressanta essä "Kring Gulag" på hans webbplats.
Gå dit »

Aprilnumret 2006 av tidningen Populär Historia innehåller ett stort reportage om Gulagsystemet och Alexander Solsjenitsyn. Man kan beställa tidningen på deras webbplats. Gå dit »

Forum för levande historia har listat tips på svensk litteratur om terrorn under sovjetkommunismen på sin webbplats. Gå dit »